Bakslag

I veckan har det varit fantastiskt vårväder och man känner att livet är på väg tillbaka. Hela kroppen liksom sprudlar av liv, eller ja kanske inte riktigt så mycket men jag känner mig i alla fall mycket piggare nu än i vintras då allt bara var tungt och jobbigt. Har aldrig tidigare upplevt en depression men nu när jag börjar må bättre igen så inser jag att jag var rätt så nere hela hösten och vintern. Fruktansvärt trött, orkeslös, håglös och nedstämd, blev gråtfärdig för ingenting och tyckte livet var pest. Lovat mig själv att börjar jag känna så nästa höst igen så kommer jag söka hjälp, inte värt att gå och må så dåligt när det finns hjälp att få. Man måste bara inse vad det är som är fel, vilket jag inte gjorde i höstas men nu vet jag.

I morse när jag fodrade hästarna var det åter vitt på backen :-( , men de säger ju att lärkan ska frysa tre gånger innan det är vår och nu är det bara två kvar.

Har fortsatt med mina uppsittningar och små skrittpass i paddocken och det känns jättebra, han är verkligen en pärla min Doni. I påsk åker han till min tränare Emma Örtendahl i en månad för lite tillridning/igångsättning, sedan blir han kvar där under sommarsäsongen så nu känner jag att jag är på G, lyckas vi inte komma igång ordentligt under denna sommaren så får jag nog se mig som besegrad och sälja godingen till någon annan som klarar honom bättre och köpa något mer lämpligt till mig. Men än så länge har jag inte gett upp, jag tror faktiskt att jag fixar det.

I eftermiddag har vi varit ute på promenad jag och Charlie, blev riktigt gott väder till slut, solen tittade fram och den värmer verkligen nu, det känns att vi är på väg mot våren även om det med all säkerhet fortfarande kommer att komma bakslag.

En vy från våran gård i solnedgång

Startskottet har gått!!!

Viken underbar helg det varit. Har hunnit med en hel del. Städat och röjt undan här hemma, hade tänkt att hinna med att putsa mina fönster också men så ville det sig inte så det får vi göra en annan dag när tiden finns. Finns ju så mycket annat roligt att göra än att städa.

Lite fina tulpaner gör att det blir en liten extra touch på städningen

En härlig långpromenad på det vackra Brunnhemsberget tillsammans med min lilla fyrbenta vän Charlie en bordercolliemix (bordercollie/terrier). Charlie kom till oss midsommaren 2013 då var han två år gammal och hade en vecka tidigare anlänt till Sverige från sitt ursprungsland Irland. Han är en s.k. rescuedog som egentligen skulle gått ett mer ödesdigert öde till möte om det inte hade varit för veterinären, som skulle gett honom den sista sprutan, inte vill släcka ljuset för en så trevlig individ som Charlie. <3 Istället hamnade han på Coolronan Rescuecenter och därifrån kom han via den ideella föreningen Friends forever till ett jourhem i Sverige. Vi hämtade honom osedd i Stockholm i jourhemmet och föll pladask och han fick samma kväll följa med oss hem. Ett beslut vi inte ångrat, världens underbaraste och goaste kille, om än något bortskämd :-) .

Charlie

Ikväll så kom då starten på projekt "Doni". Nu är det bara vi två och det är nu vår resa börjar. Blev ett litet kort pass på banan. Han är så himla trevlig och lyhörd. Står helt still när jag hoppar upp. Har bra egen motor och fungerande broms. Än så länge har vi bara skrittat runt, gjort lite framdelsvändningar runt koner och allt fungerar bara så himla bra. Nu gäller det att hålla sig kvar i det här flytet och skynda långsamt. Ibland är det svårt att njuta av de små stegen, man vill så gärna komma framåt och få resultat fort. Man jämför sig gärna med andra med hästar i samma ålder och ser hur långt de kommit i sin ridning och får smått panik att man själv står och stampar på ruta 1. Men nu har jag bestämt mig, det får ta den tid det tar, skynda långsamt är min filosofi, jag tror att det ger en mer hållbar relation mellan häst och ryttare. Så jag ska glädjas åt de små stegen och ta det i min takt.

Jag och Doni efter dagens "ridpass"

Livet går vidare - fast på var sitt håll

En underbar vecka, solen skiner och det börjar kännas som vår i luften, hästarna avbroddade och har börjat fälla sin vinterpäls. Det känns som att det äntligen börjar vända för mig nu. Igår blev min älskade lille Loki såld. Hittade en riktigt bra match till honom och känner mig trygg i att han kommer att få det kanon med sin nya ägarinna. Nio underbart roliga år fick vi ihop. Vi har varit på dagskurser där vi haft både med- och motgångar, roliga TREC-träffar och alla fantastiska långturer i skogen med stopp för fika är bara några av de roliga och minnesvärda stunder vi haft tillsammans. Men nu har vi kommit till vägskälet där vi säger farväl till varandra och går vidare i livet fast åt varsitt håll.

Underbare Loki - kommer att bli saknad 

Idag blev det en hästfri dag, eller ja, stallet fick jag fixa och givetvis lite mys i hagen, känns lite tomt utan Loki. I morgon börjar jag på nytt med mitt projekt "Doni". Nu blickar vi framåt och ser positivt på tillvaron, tror det kommer att gå bra det här. Vi får ta det i lugn takt och bygga upp självförtroendet så kommer det säkert att lösa sig. Har ju som tur är bra hjälp av min instruktör Emma Örtendahl, där Doni för övrigt ska gå på sommarbete hela sommaren så det bådar verkligen gott.

Jag och Doni första gången jag satt upp på honom efter
att han kommit hem till mig efter sin första vila efter inridningen

Positiva vindar

Just nu känns det som att det blåser positiva vindar. Är så stolt över mig själv, igår tog jag ut min älskade Doni i paddocken och satte mig upp på honom, utan någon som varken höll emot sadeln, höll i hästen eller huvud taget ens var med på banan. Det var bara vi, och vi skrittade runt ett varv och allt kändes bara så himla bra. 

Fina underbara Doni

Fick idag ett positivt besked, fått sommarbete för Doni hos Emma Örtendahl vilket innebär att jag kommer att få massor med hjälp och kommer utvecklas enormt under sommarsäsongen :-), kunde inte blivit bättre. På söndag kommer det en presumtiv köpare till Loki och provrider, min kompis ställer upp och rider med henne ut så slipper jag föra över några negativa energier till honom. Tror att han skulle få det så bra hos henne, hon vill ha en skogsmulle att bara lufsa ut i skogen med vilket skulle passa Loki perfekt, då slipper han banan som han verkligen hatar. Han behöver inte tölta som han också hatar. Ja det kan inte bli bättre, får hoppas de klickar och att han får ett nytt hem. 
Kan det vara så att det äntligen, äntligen blir lite positiva förändringar i mitt liv??? Jag hoppas det och håller tummarna för det, tycker faktiskt att jag är värd det, eller hoppas jag på för mycket!?

En selfi på mig och Doni 

Mitt projekt - på väg till målet

Doni från Ljunghem

Mitt första blogginlägg någonsin, känns lite skrämmande undrar om någon överhuvudtaget vill följa min blogg??? Fick inspiration av en annan bloggare som skrev om sin "ridrädsla" och jag fick då idén att detta även kanske kan hjälpa mig att komma vidare i mitt arbete med mitt nya projekt Doni från Ljunghem född 2010 e. Haleggur från Oskarslund (stavning?) och u. Docka från Ljunghem. Min idé med den här bloggen är väl egentligen inte att jag ska få en massa följare utan ett sätt för mig själv att skriva av mig mina tankar och funderingar.

Målet med min blogg är att jag ska komma vidare i min utbildning av min unghäst Doni så att han blir den härliga kompisen som jag vill ha både på kursen och skogsturen. För att komma dit måste jag ju våga rida min häst och det är mål nr 1. Att komma upp (har jag visserligen gjort) och rida honom obehindrat i både paddock och på uteritt. Kan ju nämna att jag åkt av ett par gånger då han blivit rädd och att jag nu känner mig väldigt spänd när det kommer till ridningen. I markarbetet fungerar allt jättebra.

Loki från Norrbacken

Har just nu ytterligare en häst Loki från Norrbacken som jag är i tagen att sälja då vi inte alls längre fungerar ihop, han har tidigare varit en riktigt härlig, trygg, skogsmulle som jag aldrig varit rädd att rida överhuvudtaget. Han har alltid gått fram överallt aldrig tvekat. Tyvärr har han inte tölten vilket jag vill ha, främsta anledningen till att jag säljer honom. Sedan har vi helt enkelt vuxit ifrån varandra. Allting blev värre i höstas då jag kom i en höstdepression och kände mig väldigt orkeslös och nedstämd och i samband med det valde jag att ställa av båda mina hästar för en lång vintervila, främst för min egen skull. Sedan dess har vi inte kommit igång igen, ingenting fungerar, känner mig värdelös som ryttare. Spänner mig och Loki blir ju givetvis spänd han också då han inte känner igen sin ryttare, bådar ju gott för visning av en "trygg skogsmulle". Får hoppas en kompis kan ställa upp att visa honom så att jag inte för över mina negativa energier till honom.
Vill ju att han blir såld så fort som möjligt till ett bra hem som ser hans goda egenskaper och inte ständigt är i kollisionskurs med honom vi är som två pluspoler skulle man väl kunna säga. Blir bara frustrerad och arg när jag rider honom, inte alls rättvist mot honom. Så nu håller jag tummarna för att jag hittar en ny bra eller bättre ägare än jag är. Då jag haft honom sedan han var bara några månader gammal så känns det tungt, jättetungt, men jag har inget annat val känner jag. Är inte rätt mot varken honom eller mig att kämpa vidare när allt känns hopplöst. Mitt första blogginlägg, kändes i alla fall skönt att skriva av sig lite. 

Nu är det först och främst till att lära sig hur den här sidan fungerar, jag är ju inte så "intelligent" när det gäller det tekniska i hur man bygger upp en bloggsida även om jag jobbar en hel del med det i mitt dagliga jobb. Så nu i början kommer jag att ställa frågor - som antagligen ingen kommer svara på då jag antagligen inte har några följare, men vem vet någon kanske droppar in på min sida också :-) .

Fråga 1: Hur får man en bild som ligger liksom längst upp på sidan och alltid är med oavsett blogginlägg??? Någon som förstod vad jag menar??