Länge sedan sist

Oj vad dagarna går, nu har jag varit lite väl off, antingen får jag rycka upp mig när det gäller bloggandet eller lägga ner, det här går ju inte. Fast vem bryr sig, det är ju min egen lilla "dagbok" så hur ofta jag skriver och om vad det är ju faktiskt upp till mig själv. Nu har jag äntligen semester, efter en sista tuff vecka med fullkomligt kaos är jag äntligen ledig. 3,5 veckas härlig ledighet som jag ska ägna mig åt min häst, hund, man och hem.

Jag vet att jag gör framsteg med Doni, men det känns som att vi står och stampar och inte kommer någonstans, alla andra kommer så mycket längre än jag och är så himla mycket tuffare än jag, känner till och med att min tränare snart börjar tröttna på "fega" jag. Vad fasen jag har ju en jättesnäll häst som är ung, javisst men inte dum och inte spänd men ung och oerfaren och lite vaksam, det är väl inte så konstigt. Nu får jag helt enkelt ta och kaxa till mig lite och ta tag i det här med ridningen.

Började min semester att åka på ridkurs, kommunikation och vägen till en hållbar häst, en mycket givande kurs där vi kollat mycket på olika hästars exteriör och förutsättningar för arbete. Doni är en exteriörmässigt vacker häst med bra proportioner, benställning, halsansättning. Han har väldigt mycket pass i sig, en typisk femgångare och blir gärna fast i sina bogar. Vi har jobbat mycket med följsamhet, först från marken (funkade kanon för oss, han följde mig utan några som helst bekymmer, men det har vi ju tjuvtränat på, ha ha). Sen blev det uppsuttet, fattar inte vad det är med mig, han är hur lugn som helst och det knyter sig ändå i magen på mig, vad är det för fel på mig? Doni skötte sig perfekt och till slut slappnade jag också av. Många av hästarna (framförallt de äldre) hade svårt att gå ifrån de andra hästarna men inte Doni, brydde sig inte överhuvudtaget så allt sitter i mitt huvud. Så det jag behöver jobba mest med är nog med mig själv. Bygga upp ett självförtroende för mig och ridningen igen. Hade en bra känsla när kursen var avslutad, att trots att jag var helt slut i kropp och knopp så längtade jag ändå efter att åka och rida, och det har jag inte gjort på länge, det har mer känts som ett tvång.

Jag hoppas verkligen att det snart vänder för oss när det gäller ridningen, någon gång måste det lossna.

Midsommarafton

Vart tog dagarna vägen, redan midsommar, känns ju knappt som att isen släppt ännu :-) . Det går framåt och bakåt för mig och Doni. Lite snabb uppdatering då jag inte varit så aktiv det sista. Den 11/6 red jag lektion för Elise och det gick superbra (om jag får skryta lite), han testa mig en enda gång och då var jag beredd sedan flöt allting bara på. Töltade runt på volter och åttavolter och han tickade bara på, har så himla lätt för tölten :-) till skillnad från Loki. I söndags den 14/6 var det dagskurs, valde att rida en av min instruktörs hästar då jag inte vill ha "publik", räcker gott och väl att fokusera på mig och Doni och inte vad alla andra ska tycka, så jag lånade fina Feikir en riktigt trevlig häst att rida. Tyvärr beslutade sig min jäkla rygg att gå i lås samma morgon men med lite diverse smärtstillande preparat och mycket vilja lyckades jag rida mina två pass men ont gjorde det. Sedan har jag haft ett par usla dagar med ryggen och gått som om jag gjort på mig, svagt framåtböjd men nu har det släppt och ryggen känns som vanligt. I onsdags 17/6 var det ridlektion igen, denna gången för Emma (var ett tag sedan jag red Doni för Emma), gick si så där. Doni var väldigt trippig och småspänd, regnet öste ner och troligtvis var han frusen och stel efter allt regnande. Kände mig som världens största looser :-( kändes inte alls bra. Igår beslutade jag mig för att inte åka ut till Lingården och rida, stannade hemma och vilken jäkla tur, regnet bara vräkte ner och endast 10 grader varmt, vilket underbart midsommarväder.

Doni innan ridlektion

Idag är det midsommarafton och jag är ledig i tre härliga dagar, beslutade mig för att ge mig ut till stallet i arla morgonstund, älskar att vara tidigt i stallet, det är ett sådant härligt lugn och jag är oftast helt själv. Hämtade Doni från hagen och han kom mot mig direkt när han såg mig :-) . 

Doni kommer till  mig i hagen, lycka !!!!

Pysslade och donade med Doni en lång stund innan vi kom ut till paddocken. Började med att longera honom och sedan hoppade jag upp och red på volt och flyttade för skänkel, töltade och allt kändes bara så jäkla bra :-) . Lugn och fin. Avslutade passet med en promenad ut och då mötte vi tre andra från stallet som varit ute på tur och trots att de red åt andra hållet (hem) följde Doni med mig utan några som helst protester och med sänkt huvud :-), lyckan är fullständig och jag bara älskar min häst. Så den här midsommaren kunde verkligen inte börjat på ett bättre sätt, i morgon funderar jag på att våga rida ner till vägen själv och vända, vi får se hur det känns men känns allt okej så får det nog bli så. 

Önskar alla en trevlig midsommar och hoppas ni får en skymt av solen och någorlunda värme. 

Midsommarbukett

För jag har bara regn hos mig...

I söndags åkte jag ut till stallet igen för att longera, blåste halv storm men jag gjorde min läxa (den här gången sadlade jag på). Men idag kändes det inte riktigt rätt att hoppa upp och rida så det blev enbart longering, där skötte han sig dock bra. Känner att vi har en väldigt bra kontakt från marken och nu är det bara att ta med sig den känslan upp i sadeln, hmm lättare sagt än gjort.

Igår var det dags för ridlektion igen och som vanligt blåste det halv storm. Vi började med att longera Doni, gick jättebra och sedan hoppade jag upp och det gick också bra första 30 minuterna, sedan kom han på att den ena konan på volten var djävulens påfund och fullkomligt livsfarlig att passera (glömt att man passerat den typ 100 gånger innan), vägra med andra ord att gå förbi :-), blev lite studsig och jag lite spänd :-( . Men det är ju bara test från kära lilla Donis sida, han är smart och lite fräck gör allt för att se om han kan slippa ifrån. Tur att min instruktör var med och talade om för mig att han inte alls är rädd utan bara fräck. I början var jag lite feg men sedan blev jag faktiskt nästan lite förbannad på honom att han tramsa så, och då gick det faktiskt riktigt bra. Känner mig stolt över mig själv att jag vågade att gå på honom :-). 

Ni kanske tycker att jag är en riktig mes, och det kanske jag är, och kanske borde jag inte hålla på med hästar alls. Fick den kommentaren på fb en gång "förstår inte varför du håller på med hästar, du som alltid är rädd, bättre du säljer". Precis vad jag behövde höra, fick ju mitt självförtroende att bli ännu bättre än det redan är, nej mådde riktigt jäkla dåligt av den kommentaren, funderade allvarligt på att sälja och lägga ner mitt stora intresse. Som tur är gjorde jag inte det och som tur är har jag massor med underbara människor i min närhet som tror på mig och uppmuntrar mig och faktiskt till och med tror på mig och min älskade Doni. Är så tacksam mot dessa människor som ger mig så mycket. Vad vore mitt liv utan hästar, ingenting. Vad skulle jag göra då, det är ju genom hästarna som jag träffat så mycket trevliga människor och nya vänner, jag har inget överflöd av vänner sedan tidigare, har jag aldrig haft och skulle jag sluta med hästarna skulle jag ju förlora även dessa vänner, det skulle bli ett väldigt ensamt liv. Hästar förenar människor och hästar ger så himla mycket energi och det är precis vad jag behöver. 

Idag blev det ingen ridning och inte i morgon heller, det var planerat, och glad är jag för det när regnet står som spön i backen och det viner runt husknuten, nej usch för det här jäkla pissvädret. På torsdag är det ridlektion igen, ser jag fram emot :-). 

Regn och blåst

Usch vart är det varma fina vårvädret, inte här i alla fall. Regnar och blåser och är ett allmänt skitväder ute. Men det är inget som hindrar mig från att göra min läxa. De tyckte nog jag var lite knäpp när jag kom ut till stallet i regn och blåst en lördagskväll, när alla andra sitter inne i stugvärmen med nära och kära, så står jag i paddocken i ösregn och kommunicerar med min underbara häst. Då det som sagt var väldigt stormigt och regnigt valde jag att inte sadla på utan enbart longera, vilket jag ångrade när jag började med longeringen, Doni var lugnet him self och det hade nog inte varit några som helst problem att hoppat upp på honom och ridit några varv. Tyvärr orkade jag inte gå upp i stallet och sadla på så vid nästa träningstillfälle åker sadeln på direkt oavsett hur jag känner, då kan jag ju hoppa upp om det skulle kännas bra.

Igår hann vi även med en tur till Jönköping, besök på XXL och Ikea med lite shopping som resultat. Ett nytt nattduksbord, en matta, ett presentkort till min systerson som tar studenten på fredag, en äggbehållare i plast, förvaringslåda till Donis grejor + det bästa av allt en frisbee till min älskade lille Charlie. Han älskar verkligen att fånga frisbee, duktig är han också.

Det känns bättre och bättre

Det går framåt med mig och Doni och "vår resa mot samförstånd". Från marken fungerar allt jättebra och han är väldigt lyhörd och känslig för både kroppsspråk och röstkommandon och väldigt villig att vara till lags. Jag har jobbat med mig själv och börjar känna ett inre lugn både från marken och sadeln.

Longering och ridning har stått på programmet sista ridlektionerna och jag känner att jag och Doni börjar lita på varandra. Vi börjar med att longera honom i båda varven, s.k. "vuxenlongering", han ska inte vända in mot mig när jag ber honom stanna utan helt sonika stanna rakt upp och ner på volten. Jobbar mycket med böjning då han är som en planka hela han vilket gör att jag blir spänd. Efter att han longerats och mjukats upp något är det dags för ridning, först börjar vi alltid med att vara lite "brötiga" runt honom, ber honom stanna och sedan går vi ifrån honom och han stå kvar oavsett vad vi håller på med. Vi "brötar" runt honom och målet är att han ska vara lika lugn och avslappnad oavsett vad vi gör, klart han får reagera med att "rycka till" om det är nya ljud men sedan ska han helt enkelt acceptera detta, och det gör han.

Sedan sitter jag upp, rättar till mig, "brötar" runt lite i sadeln, och han ska stå stilla vilket han också gör, inte förrän jag ger signal med mina skänklar så ska han gå framåt, detta tycker jag funkar jättebra och det är så himla skönt att han inte går iväg när man sitter upp och håller på ordna i ordning allt på hästryggen.

När jag ger signal ska han direkt svara framåt och då han är väldigt känslig så är detta inga som helst problem. Vi har det sista jobbat mycket på volt och att flytta honom för skänkeln. Idag kändes det faktiskt riktigt bra, jag satt bra och kände mig helt lugn och avslappnad vilket resulterade i att jag också hade en väldigt lugn och avslappnad häst. Trots att det hela tiden kommer bilar med elever som ska rida lektion, hingst och sto i hage intill som håller på + storm och ösregn så höll han sig superlugn, han är ju bara hur cool som helst. Nu har jag fått hemläxa som jag ska göra innan nästa ridlektion (måndag) så det blir till att träna både lör och sön oavsett väder och vind. Tjohoo!!! nu är jag på gång känns det som.

Markarbete

Det tråkiga med min blogg är att jag sällan har någon fotograf med mig, bilder säger ju mer än ord säger de som vet :-) . Men måste få skriva av mig ändå, men väntar man på något gott så kan man inte vänta för länge eller hur det nu var, bilder kommer ....JAG LOVAR!!!!

Igår blev det en tur till Lingården och markarbete med min älskade Doni som skötte sig alldeles utmärkt, hade tänkt att rida men kände mig allt annat än på topp i går med en envis förkylning i kroppen, så jag valde helt enkelt bort det och det kändes riktigt bra. Började i paddocken med bl.a. förtroendeövningar, stå stilla där jag lämnar honom, följa mig när jag vill det, känna sig bekväm med den "otäcka" pallen och allt gick bara super. Sedan tog vi även en kort promenad ut i det fina vädret och han var lugnet him self och det var inte långt bort att jag satt mig upp på honom :-) (saknar smileys, undrar om man kan hitta det någonstans).

Igår skrev vi kontraktet och jag är nu inackordering på Lingården fr.o.m. nu och tills vidare, big smile. Pratade med med min instruktör tillika stallägare om mina "issues" när det gäller ridningen av min egen häst och min egen självkänsla, underbara Emma (och Elise) de förstår mig och ser inte alls ner på mig för att jag är en sådan mes, utan de peppar mig och kommer att hjälpa mig igenom detta. Vilken himla tur jag haft som fick ha min häst där.

Nu har jag bestämt mig för att omvända mina katastroftankar där jag ser mig själv bli avkastad av en vilt bockande islandshäst (inte speciellt troligt ;-) nej jag vet) och trampad på och förvandlad till ett "kolli" med bruten ryggrad och förlamning som följd, ja jag vet det är inte speciellt sunt att tänka så men ibland kommer det för mig, inte alltid men ibland och det räcker med de få gångerna. Nej nu ska jag istället se mig själv på min underbara häst i ökad tölt på en härlig skogsväg med vinden i mitt hår och att man får den där härliga känslan när man blir ett med sin häst, eller se mig rida ärevarv med blågula rosetter efter en superinsats på ovalbanan med publikens jubel. Ha ha det är väl dock inte så troligt med mina tävlingsnerver, tror dock att min häst har kapacitet för det på lokal nivå vill säga, men det räcker för mig. Ja ja, vi får väl se hur det går. I kväll blir det till att åka ut till min älskade häst igen. Känner att vi nu är på gång. Känner mig glad!!!!

Det går långsamt och jag känner mig frustrerad

Tvivlar starkt på mig själv och min förmåga att rida och träna unghäst, kanske ska jag bara ge upp och lämna över honom till någon annan som är mycket tuffare än jag. Det ska ju vara kul att rida, just nu är det mest motigt, i alla fall idag då det kändes riktigt jäkla dåligt men sen när jag tar ut honom i hagen lägger han mulen i mina händer och jag bara smälter, han är ju världens underbaraste, hur skulle jag kunna sälja honom? Nu har jag i alla fall fått permanent plats på Lingården för mig och Doni och det tror jag blir kanon, jag tänker inte ge upp, vad fasen jag kan rida det vet jag det är bara min självkänsla jag måste jobba på.

Jag har börjat ta lektioner två gånger i veckan för Elise som ridit och tränat honom nu i drygt en månad och hon har verkligen gjort ett kanonjobb med honom så allt sitter i mig, måste ta djupa andetag och helt enkelt börja tro på mig själv igen. Idag for han iväg i jämfotahopp sidledes troligtvis på grund av att grus skvätte upp på en kona, men jag satt kvar och egentligen blev jag inte rädd bara frustrerad över att jag låter det påverka mig så, jag är en riktig lipsill :-( skittråkigt när ens instruktör får se ens svaga sida. Alla andra hade säkert skrattat och ridit vidare men inte jag, nej jag ser mitt nederlag och målar faan på väggen direkt. Red vidare och det gick riktigt bra på slutet, han är så duktig, det är bara jag som måste kaxa till mig lite, men det är inte så jävla lätt. Men jag tänker i alla fall inte ge upp.

Dagens misslyckade ridning (eller ja inte totalt misslyckat) tror jag beror en hel del på min förkylning med flera nätters sömnlöshet som gjort att jag inte var tillräckligt fokuserad på min ridning idag. Men i morgon är vi påt igen, då ska jag rida Doni själv på banan så får vi se hur det går :-) . På söndag skulle jag så gärna vilja komma ut på en liten skrittur med Doni, men vet inte om jag vågar, kanske får jag någon som kan följa med mig ut med en trygg och cool häst bara så att jag får känna på honom ute i naturen, på rakt spår utan några större krav eller kanske ska jag vänta ett tag till, bara ta en promenad med honom, vi får se. Jag tänker i alla fall inte ge upp, och jag ska inte vara så hård mot mig själv utan låta det ta tid. På måndag rider jag lektion igen :-) då hoppas vi på en bättre känsla.

Doni  avslappnad och cool i stallet