Länge sedan sist

Oj vad dagarna går, nu har jag varit lite väl off, antingen får jag rycka upp mig när det gäller bloggandet eller lägga ner, det här går ju inte. Fast vem bryr sig, det är ju min egen lilla "dagbok" så hur ofta jag skriver och om vad det är ju faktiskt upp till mig själv. Nu har jag äntligen semester, efter en sista tuff vecka med fullkomligt kaos är jag äntligen ledig. 3,5 veckas härlig ledighet som jag ska ägna mig åt min häst, hund, man och hem.

Jag vet att jag gör framsteg med Doni, men det känns som att vi står och stampar och inte kommer någonstans, alla andra kommer så mycket längre än jag och är så himla mycket tuffare än jag, känner till och med att min tränare snart börjar tröttna på "fega" jag. Vad fasen jag har ju en jättesnäll häst som är ung, javisst men inte dum och inte spänd men ung och oerfaren och lite vaksam, det är väl inte så konstigt. Nu får jag helt enkelt ta och kaxa till mig lite och ta tag i det här med ridningen.

Började min semester att åka på ridkurs, kommunikation och vägen till en hållbar häst, en mycket givande kurs där vi kollat mycket på olika hästars exteriör och förutsättningar för arbete. Doni är en exteriörmässigt vacker häst med bra proportioner, benställning, halsansättning. Han har väldigt mycket pass i sig, en typisk femgångare och blir gärna fast i sina bogar. Vi har jobbat mycket med följsamhet, först från marken (funkade kanon för oss, han följde mig utan några som helst bekymmer, men det har vi ju tjuvtränat på, ha ha). Sen blev det uppsuttet, fattar inte vad det är med mig, han är hur lugn som helst och det knyter sig ändå i magen på mig, vad är det för fel på mig? Doni skötte sig perfekt och till slut slappnade jag också av. Många av hästarna (framförallt de äldre) hade svårt att gå ifrån de andra hästarna men inte Doni, brydde sig inte överhuvudtaget så allt sitter i mitt huvud. Så det jag behöver jobba mest med är nog med mig själv. Bygga upp ett självförtroende för mig och ridningen igen. Hade en bra känsla när kursen var avslutad, att trots att jag var helt slut i kropp och knopp så längtade jag ändå efter att åka och rida, och det har jag inte gjort på länge, det har mer känts som ett tvång.

Jag hoppas verkligen att det snart vänder för oss när det gäller ridningen, någon gång måste det lossna.

Midsommarafton

Vart tog dagarna vägen, redan midsommar, känns ju knappt som att isen släppt ännu :-) . Det går framåt och bakåt för mig och Doni. Lite snabb uppdatering då jag inte varit så aktiv det sista. Den 11/6 red jag lektion för Elise och det gick superbra (om jag får skryta lite), han testa mig en enda gång och då var jag beredd sedan flöt allting bara på. Töltade runt på volter och åttavolter och han tickade bara på, har så himla lätt för tölten :-) till skillnad från Loki. I söndags den 14/6 var det dagskurs, valde att rida en av min instruktörs hästar då jag inte vill ha "publik", räcker gott och väl att fokusera på mig och Doni och inte vad alla andra ska tycka, så jag lånade fina Feikir en riktigt trevlig häst att rida. Tyvärr beslutade sig min jäkla rygg att gå i lås samma morgon men med lite diverse smärtstillande preparat och mycket vilja lyckades jag rida mina två pass men ont gjorde det. Sedan har jag haft ett par usla dagar med ryggen och gått som om jag gjort på mig, svagt framåtböjd men nu har det släppt och ryggen känns som vanligt. I onsdags 17/6 var det ridlektion igen, denna gången för Emma (var ett tag sedan jag red Doni för Emma), gick si så där. Doni var väldigt trippig och småspänd, regnet öste ner och troligtvis var han frusen och stel efter allt regnande. Kände mig som världens största looser :-( kändes inte alls bra. Igår beslutade jag mig för att inte åka ut till Lingården och rida, stannade hemma och vilken jäkla tur, regnet bara vräkte ner och endast 10 grader varmt, vilket underbart midsommarväder.

Doni innan ridlektion

Idag är det midsommarafton och jag är ledig i tre härliga dagar, beslutade mig för att ge mig ut till stallet i arla morgonstund, älskar att vara tidigt i stallet, det är ett sådant härligt lugn och jag är oftast helt själv. Hämtade Doni från hagen och han kom mot mig direkt när han såg mig :-) . 

Doni kommer till  mig i hagen, lycka !!!!

Pysslade och donade med Doni en lång stund innan vi kom ut till paddocken. Började med att longera honom och sedan hoppade jag upp och red på volt och flyttade för skänkel, töltade och allt kändes bara så jäkla bra :-) . Lugn och fin. Avslutade passet med en promenad ut och då mötte vi tre andra från stallet som varit ute på tur och trots att de red åt andra hållet (hem) följde Doni med mig utan några som helst protester och med sänkt huvud :-), lyckan är fullständig och jag bara älskar min häst. Så den här midsommaren kunde verkligen inte börjat på ett bättre sätt, i morgon funderar jag på att våga rida ner till vägen själv och vända, vi får se hur det känns men känns allt okej så får det nog bli så. 

Önskar alla en trevlig midsommar och hoppas ni får en skymt av solen och någorlunda värme. 

Midsommarbukett

För jag har bara regn hos mig...

I söndags åkte jag ut till stallet igen för att longera, blåste halv storm men jag gjorde min läxa (den här gången sadlade jag på). Men idag kändes det inte riktigt rätt att hoppa upp och rida så det blev enbart longering, där skötte han sig dock bra. Känner att vi har en väldigt bra kontakt från marken och nu är det bara att ta med sig den känslan upp i sadeln, hmm lättare sagt än gjort.

Igår var det dags för ridlektion igen och som vanligt blåste det halv storm. Vi började med att longera Doni, gick jättebra och sedan hoppade jag upp och det gick också bra första 30 minuterna, sedan kom han på att den ena konan på volten var djävulens påfund och fullkomligt livsfarlig att passera (glömt att man passerat den typ 100 gånger innan), vägra med andra ord att gå förbi :-), blev lite studsig och jag lite spänd :-( . Men det är ju bara test från kära lilla Donis sida, han är smart och lite fräck gör allt för att se om han kan slippa ifrån. Tur att min instruktör var med och talade om för mig att han inte alls är rädd utan bara fräck. I början var jag lite feg men sedan blev jag faktiskt nästan lite förbannad på honom att han tramsa så, och då gick det faktiskt riktigt bra. Känner mig stolt över mig själv att jag vågade att gå på honom :-). 

Ni kanske tycker att jag är en riktig mes, och det kanske jag är, och kanske borde jag inte hålla på med hästar alls. Fick den kommentaren på fb en gång "förstår inte varför du håller på med hästar, du som alltid är rädd, bättre du säljer". Precis vad jag behövde höra, fick ju mitt självförtroende att bli ännu bättre än det redan är, nej mådde riktigt jäkla dåligt av den kommentaren, funderade allvarligt på att sälja och lägga ner mitt stora intresse. Som tur är gjorde jag inte det och som tur är har jag massor med underbara människor i min närhet som tror på mig och uppmuntrar mig och faktiskt till och med tror på mig och min älskade Doni. Är så tacksam mot dessa människor som ger mig så mycket. Vad vore mitt liv utan hästar, ingenting. Vad skulle jag göra då, det är ju genom hästarna som jag träffat så mycket trevliga människor och nya vänner, jag har inget överflöd av vänner sedan tidigare, har jag aldrig haft och skulle jag sluta med hästarna skulle jag ju förlora även dessa vänner, det skulle bli ett väldigt ensamt liv. Hästar förenar människor och hästar ger så himla mycket energi och det är precis vad jag behöver. 

Idag blev det ingen ridning och inte i morgon heller, det var planerat, och glad är jag för det när regnet står som spön i backen och det viner runt husknuten, nej usch för det här jäkla pissvädret. På torsdag är det ridlektion igen, ser jag fram emot :-). 

Regn och blåst

Usch vart är det varma fina vårvädret, inte här i alla fall. Regnar och blåser och är ett allmänt skitväder ute. Men det är inget som hindrar mig från att göra min läxa. De tyckte nog jag var lite knäpp när jag kom ut till stallet i regn och blåst en lördagskväll, när alla andra sitter inne i stugvärmen med nära och kära, så står jag i paddocken i ösregn och kommunicerar med min underbara häst. Då det som sagt var väldigt stormigt och regnigt valde jag att inte sadla på utan enbart longera, vilket jag ångrade när jag började med longeringen, Doni var lugnet him self och det hade nog inte varit några som helst problem att hoppat upp på honom och ridit några varv. Tyvärr orkade jag inte gå upp i stallet och sadla på så vid nästa träningstillfälle åker sadeln på direkt oavsett hur jag känner, då kan jag ju hoppa upp om det skulle kännas bra.

Igår hann vi även med en tur till Jönköping, besök på XXL och Ikea med lite shopping som resultat. Ett nytt nattduksbord, en matta, ett presentkort till min systerson som tar studenten på fredag, en äggbehållare i plast, förvaringslåda till Donis grejor + det bästa av allt en frisbee till min älskade lille Charlie. Han älskar verkligen att fånga frisbee, duktig är han också.

Det känns bättre och bättre

Det går framåt med mig och Doni och "vår resa mot samförstånd". Från marken fungerar allt jättebra och han är väldigt lyhörd och känslig för både kroppsspråk och röstkommandon och väldigt villig att vara till lags. Jag har jobbat med mig själv och börjar känna ett inre lugn både från marken och sadeln.

Longering och ridning har stått på programmet sista ridlektionerna och jag känner att jag och Doni börjar lita på varandra. Vi börjar med att longera honom i båda varven, s.k. "vuxenlongering", han ska inte vända in mot mig när jag ber honom stanna utan helt sonika stanna rakt upp och ner på volten. Jobbar mycket med böjning då han är som en planka hela han vilket gör att jag blir spänd. Efter att han longerats och mjukats upp något är det dags för ridning, först börjar vi alltid med att vara lite "brötiga" runt honom, ber honom stanna och sedan går vi ifrån honom och han stå kvar oavsett vad vi håller på med. Vi "brötar" runt honom och målet är att han ska vara lika lugn och avslappnad oavsett vad vi gör, klart han får reagera med att "rycka till" om det är nya ljud men sedan ska han helt enkelt acceptera detta, och det gör han.

Sedan sitter jag upp, rättar till mig, "brötar" runt lite i sadeln, och han ska stå stilla vilket han också gör, inte förrän jag ger signal med mina skänklar så ska han gå framåt, detta tycker jag funkar jättebra och det är så himla skönt att han inte går iväg när man sitter upp och håller på ordna i ordning allt på hästryggen.

När jag ger signal ska han direkt svara framåt och då han är väldigt känslig så är detta inga som helst problem. Vi har det sista jobbat mycket på volt och att flytta honom för skänkeln. Idag kändes det faktiskt riktigt bra, jag satt bra och kände mig helt lugn och avslappnad vilket resulterade i att jag också hade en väldigt lugn och avslappnad häst. Trots att det hela tiden kommer bilar med elever som ska rida lektion, hingst och sto i hage intill som håller på + storm och ösregn så höll han sig superlugn, han är ju bara hur cool som helst. Nu har jag fått hemläxa som jag ska göra innan nästa ridlektion (måndag) så det blir till att träna både lör och sön oavsett väder och vind. Tjohoo!!! nu är jag på gång känns det som.

Markarbete

Det tråkiga med min blogg är att jag sällan har någon fotograf med mig, bilder säger ju mer än ord säger de som vet :-) . Men måste få skriva av mig ändå, men väntar man på något gott så kan man inte vänta för länge eller hur det nu var, bilder kommer ....JAG LOVAR!!!!

Igår blev det en tur till Lingården och markarbete med min älskade Doni som skötte sig alldeles utmärkt, hade tänkt att rida men kände mig allt annat än på topp i går med en envis förkylning i kroppen, så jag valde helt enkelt bort det och det kändes riktigt bra. Började i paddocken med bl.a. förtroendeövningar, stå stilla där jag lämnar honom, följa mig när jag vill det, känna sig bekväm med den "otäcka" pallen och allt gick bara super. Sedan tog vi även en kort promenad ut i det fina vädret och han var lugnet him self och det var inte långt bort att jag satt mig upp på honom :-) (saknar smileys, undrar om man kan hitta det någonstans).

Igår skrev vi kontraktet och jag är nu inackordering på Lingården fr.o.m. nu och tills vidare, big smile. Pratade med med min instruktör tillika stallägare om mina "issues" när det gäller ridningen av min egen häst och min egen självkänsla, underbara Emma (och Elise) de förstår mig och ser inte alls ner på mig för att jag är en sådan mes, utan de peppar mig och kommer att hjälpa mig igenom detta. Vilken himla tur jag haft som fick ha min häst där.

Nu har jag bestämt mig för att omvända mina katastroftankar där jag ser mig själv bli avkastad av en vilt bockande islandshäst (inte speciellt troligt ;-) nej jag vet) och trampad på och förvandlad till ett "kolli" med bruten ryggrad och förlamning som följd, ja jag vet det är inte speciellt sunt att tänka så men ibland kommer det för mig, inte alltid men ibland och det räcker med de få gångerna. Nej nu ska jag istället se mig själv på min underbara häst i ökad tölt på en härlig skogsväg med vinden i mitt hår och att man får den där härliga känslan när man blir ett med sin häst, eller se mig rida ärevarv med blågula rosetter efter en superinsats på ovalbanan med publikens jubel. Ha ha det är väl dock inte så troligt med mina tävlingsnerver, tror dock att min häst har kapacitet för det på lokal nivå vill säga, men det räcker för mig. Ja ja, vi får väl se hur det går. I kväll blir det till att åka ut till min älskade häst igen. Känner att vi nu är på gång. Känner mig glad!!!!

Det går långsamt och jag känner mig frustrerad

Tvivlar starkt på mig själv och min förmåga att rida och träna unghäst, kanske ska jag bara ge upp och lämna över honom till någon annan som är mycket tuffare än jag. Det ska ju vara kul att rida, just nu är det mest motigt, i alla fall idag då det kändes riktigt jäkla dåligt men sen när jag tar ut honom i hagen lägger han mulen i mina händer och jag bara smälter, han är ju världens underbaraste, hur skulle jag kunna sälja honom? Nu har jag i alla fall fått permanent plats på Lingården för mig och Doni och det tror jag blir kanon, jag tänker inte ge upp, vad fasen jag kan rida det vet jag det är bara min självkänsla jag måste jobba på.

Jag har börjat ta lektioner två gånger i veckan för Elise som ridit och tränat honom nu i drygt en månad och hon har verkligen gjort ett kanonjobb med honom så allt sitter i mig, måste ta djupa andetag och helt enkelt börja tro på mig själv igen. Idag for han iväg i jämfotahopp sidledes troligtvis på grund av att grus skvätte upp på en kona, men jag satt kvar och egentligen blev jag inte rädd bara frustrerad över att jag låter det påverka mig så, jag är en riktig lipsill :-( skittråkigt när ens instruktör får se ens svaga sida. Alla andra hade säkert skrattat och ridit vidare men inte jag, nej jag ser mitt nederlag och målar faan på väggen direkt. Red vidare och det gick riktigt bra på slutet, han är så duktig, det är bara jag som måste kaxa till mig lite, men det är inte så jävla lätt. Men jag tänker i alla fall inte ge upp.

Dagens misslyckade ridning (eller ja inte totalt misslyckat) tror jag beror en hel del på min förkylning med flera nätters sömnlöshet som gjort att jag inte var tillräckligt fokuserad på min ridning idag. Men i morgon är vi påt igen, då ska jag rida Doni själv på banan så får vi se hur det går :-) . På söndag skulle jag så gärna vilja komma ut på en liten skrittur med Doni, men vet inte om jag vågar, kanske får jag någon som kan följa med mig ut med en trygg och cool häst bara så att jag får känna på honom ute i naturen, på rakt spår utan några större krav eller kanske ska jag vänta ett tag till, bara ta en promenad med honom, vi får se. Jag tänker i alla fall inte ge upp, och jag ska inte vara så hård mot mig själv utan låta det ta tid. På måndag rider jag lektion igen :-) då hoppas vi på en bättre känsla.

Doni  avslappnad och cool i stallet

Nu är vi igång

Japp nu äntligen är vi igång jag och Doni. Elise som har ridit och tränat honom de senaste 6 veckorna har gjort ett kanonjobb med honom. Han är fortfarande väldigt känslig men på ett mer avslappnat sätt. Känns som att han börjar att acceptera sin tillvaro som ridhäst och börjar bli lite mer vuxen, han är ju trots allt fem år i år. Förskolan och lågstadiet har vi nu passerat och Doni har tagit steget upp i mellanstadiet. Nu kan han grunderna i ridningen och ska nu utbildas vidare med lite större krav på sig.

I tisdags 12/5 var jag med och dubbellongerade honom, det var första gången för mig och det var en hel del att hålla i ordning på men det var riktigt jäkla roligt och det gick faktiskt riktigt bra :-) . Detta är definitivt något som jag kommer att fortsätta med, arbetet från marken är superviktig när det gäller Doni och vår kommunikation sinsemellan varandra.

På fredag den 15/5 var det dags för mig att rida Doni för första gången på väldigt länge. Till att börja med var jag lite nervös, bilder i huvudet av bockningar och rusningar, men när jag ridit några varv så kändes det riktigt bra. Elise instruerade mig att öka och minska volten, i början fick jag fullkomlig kortslutning i huvudet, hur gör man och vilka hjälper ska jag använda, vad menar hon, allt blev bara fel och inget gick som jag ville. Fick tipset att tänka att jag red en välutbildad vuxen ridhäst, och då tjof där satt den, lätt som en plätt och inte behövde jag tänka heller. Ibland tänker man för mycket och då blir det bara krångligt. Töltade runt på ridbanan och det kändes underbart, ren i tölten och väldigt lätt att rida med sätet, skänklarna och rösten.

Doni efter mitt första ridpass på länge, lugn och avslappnad 

En otroligt trevlig häst jag har och jag ångrar verkligen inte att jag gav honom en andra chans, jag tror faktiskt att det här kommer att bli kanon.

Igår lördag blev det en shoppingdag på GeKås med min man. Skönt att komma iväg på en dagsutflykt. En del shoppat blev det, givetvis lite nytt till Doni.

Idag har jag kört ut min och Donis utrustning till Lingården där han ska gå i sommar, och har jag tur så blir han kvar där även i fortsättningen. Det blåste rejält ute idag så idag hoppade vi ridningen och det blev pyssel av häst i stallet. När jag gick för att hämta honom i hagen kom han till mig när jag ropade, underbara häst.

Doni i sin nya fina grimma 

Uttråkad är bara förnamnet

Nu känner jag verkligen att jag behöver komma igång med ridningen igen, är så uttråkad att det enda roliga jag kan komma på att göra tjugo över åtta en söndagskväll är att krypa i säng så att det blir morgon och jag får åka och jobba, yihaa vilket latjolajbanliv man har. Gör ju inte saken bättre att mannen jobbat hela helgen + haft spelning både fredag och lördag kväll, med andra ord väldigt låånga dagar och lååång helg den här helgen. Tre-dagars-migrän har ju inte heller gjort att man varit på topp precis. Måste ta tag i att ringa vårdcentralen och försöka få något jag kan ta i förebyggande när migränen gör sig påmind och även någon form av insomningspiller då min sömnlöshet troligen är största boven till migränen. Tyvärr är jag inget stort fan av sjukvården och drar mig in i det längsta innan jag söker.

Två rejäla promenader med Charlie har jag i alla fall hunnit med idag, men trots detta är det många timmar att slå ihjäl när man är själv, visst man kan ju alltid städa och röja men hur jäkla kul är det på en skala??? I förmiddags var jag och kollade in ett nytt stall som jag eventuellt ska flytta Doni till i höst, känns som att det vore en bra idé att ha honom någon annanstans än här hemma, slippa all oro för att ha huvudansvaret med inköp av foder, strö och tillsyn, det är säkert också en stor bidragande orsak till att jag haft många sömnlösa nätter. Det var ett litet mindre stall med fyra boxar, hon själv hade två islandshästar och hennes dotters 2-åriga halvblod. En ridbana och relativt bra ridvägar i direkt anslutning till stallet, kanske inte så bra som jag har här hemmavid men det spelar ju ingen roll om jag ändå inte kommer ut och rider och nyttjar vägarna här. Däremot fanns det jättefina ridvägar om man ger sig ut på lite längre turer. Över sommaren står jag nog kvar hos Emmas Islandshästar men tror egentligen inte att jag trivs med riktigt så mycket folk runtomkring mig som det blir där, jag är nog mer för ett mindre och lite lugnare ställe där jag kan gå och pula i min egna lilla värld med ett fåtal ridkompisar och en lagom stor flock.

Ja jag har bestämt mig, till hösten flyttar Doni till Ingriatorp strax utanför Stenstorp, 5 minuters bilfärd hemifrån på väg till jobbet så bättre kan det inte bli. Hoppas bara nu min nuvarande inackordering tar det på rätt sätt men det tror jag att hon gör, vi har pratat lite om det och hon vet att jag mådde skit i höstas och tror faktiskt att hon har på känn att det kommer bli så här. Sedan har ju jag och min man även pratat om att i framtiden flytta till en lägenhet i Skövde och eventuellt skaffa oss ett litet torp istället, jag tror det skulle passa oss ganska bra då vi inte är några trädgårdsmänniskor varken jag eller mannen. Men det ligger som sagt på framtiden och vi kan hinna ändra oss många gånger om innan dess.  Okej nu har jag babblat runt här ett tag så klockan har i alla fall hunnit bli kvart i nio, så nu kan jag nog gå ut med hunden och börja göra mig i ordning för natten och krypa ner och läsa ett par sidor i en bok och förhoppningsvis så somnar jag gott och sover sött hela natten.

Veckorna går....

Hej och hå vad veckorna går, snart är det dags för mig att återigen ta upp mitt arbete med Doni. Nu har han snart varit på träning i en månad och sedan ska jag banne mig se till att vi lyckas komma igång jag och han. Tycker faktiskt att det varit rätt så skönt att inte ha några hästar hemma som ska ses till, har därför bestämt mig för att jag nog vill ha honom inackorderad hos någon annan även till hösten, slippa allt jobb det innebär att ha ett eget stall som man själv har huvudansvaret för, sedan är det ju alltid trevligt med lite ridsällskap.

En veckas semester på Teneriffa med maken har hunnits med, kanonväder 20-25 grader och strålande sol (nästan hela tiden) även om det vart lite blåsigt.  Borta bra men hemma bäst som känt är och likaså tycker jag. Det var skönt att komma iväg men lika skönt att komma hem igen. Våren börjar komma på allvar här nu och både blå- och vitsippor, backsippor och gullvivor blommar och vårfåglarna gör entré. Vårbruket är i full gång och bönderna är ute och far med sina stora megaåbäken till maskiner på vägarna, skönt att man inte behöver rida unghäst här hemma med risken för att stöta på ett sådant ekipage. 

Snart så ska jag bli lite flitigare här när jag börjar rida min alldeles egna underbara häst igen. Börja med min s.k. träningsdagbok. Kul att kunna kolla tillbaka om ett år för att se hur vi förhoppningsvis har utvecklats, man har ju så svårt att se de små stegen som hela tiden sker och efter ett tag så har det ju faktiskt skett en hel del och då är det bra att ha det på pränt så att man får en liten "egoboost" av att jag/vi faktiskt kan. 

Hästfri

Hej igen, nu var det ett tag sedan sist som jag skrev i min blogg, som egentligen är mer för min egen del än för någon annans ögon, fast någon följare vore ju kul att ha. Jag ser detta som en slags träningsdagbok för mig och min vän Doni. Har för detta ändamålet nu skaffat mig en helt ny Chromebook och tror i min enfald att det ska sporra mig till att skriva fler inlägg, ha ha ha, ja vi får väl se hur det blir med det.

Nu har i alla fall min älskade Doni åkt till Emma Örtendahl för träning/igångsättning i en månad sedan är det dags för oss två att komma i fas med varandra och börja vår förhoppningsvis långa och underbara resa tillsammans. Just nu känns det väldigt tomt här hemma på gården, inga hästar och inget stall att ta hand om. Saknar min häst enormt, tur att han är inom räckhåll och jag redan idag kommer att se honom då jag ska agera "ponnymoster" åt min systerdotter som ska rida lektion hos Emma :-) . Då tiden nu helt plötsligt räcker till väldigt mycket och hela påskhelgen har bjudit på strålande solsken och underbara vårdagar har det blivit mycket promenader med lille Charlie istället. Har promenerat mina ridrundor och mätt upp dem med runkeeper så att jag ska veta hur långa de är i km och hur lång tid det tar att "promenera" runt. Ett par mil drygt har det blivit i benen den här helgen, mitt mål är 3 mil på en vecka så jag är en bra bit på väg :-) .

Men det är först till hösten det är aktuellt att rida mina "egna" ridrundor fram tills dess får vi kämpa på hos Emma på Lingården intill Varvsberget och förhoppningsvis hitta några små ridrundor där och bygga upp vårt självförtroende.

Bakslag

I veckan har det varit fantastiskt vårväder och man känner att livet är på väg tillbaka. Hela kroppen liksom sprudlar av liv, eller ja kanske inte riktigt så mycket men jag känner mig i alla fall mycket piggare nu än i vintras då allt bara var tungt och jobbigt. Har aldrig tidigare upplevt en depression men nu när jag börjar må bättre igen så inser jag att jag var rätt så nere hela hösten och vintern. Fruktansvärt trött, orkeslös, håglös och nedstämd, blev gråtfärdig för ingenting och tyckte livet var pest. Lovat mig själv att börjar jag känna så nästa höst igen så kommer jag söka hjälp, inte värt att gå och må så dåligt när det finns hjälp att få. Man måste bara inse vad det är som är fel, vilket jag inte gjorde i höstas men nu vet jag.

I morse när jag fodrade hästarna var det åter vitt på backen :-( , men de säger ju att lärkan ska frysa tre gånger innan det är vår och nu är det bara två kvar.

Har fortsatt med mina uppsittningar och små skrittpass i paddocken och det känns jättebra, han är verkligen en pärla min Doni. I påsk åker han till min tränare Emma Örtendahl i en månad för lite tillridning/igångsättning, sedan blir han kvar där under sommarsäsongen så nu känner jag att jag är på G, lyckas vi inte komma igång ordentligt under denna sommaren så får jag nog se mig som besegrad och sälja godingen till någon annan som klarar honom bättre och köpa något mer lämpligt till mig. Men än så länge har jag inte gett upp, jag tror faktiskt att jag fixar det.

I eftermiddag har vi varit ute på promenad jag och Charlie, blev riktigt gott väder till slut, solen tittade fram och den värmer verkligen nu, det känns att vi är på väg mot våren även om det med all säkerhet fortfarande kommer att komma bakslag.

En vy från våran gård i solnedgång

Startskottet har gått!!!

Viken underbar helg det varit. Har hunnit med en hel del. Städat och röjt undan här hemma, hade tänkt att hinna med att putsa mina fönster också men så ville det sig inte så det får vi göra en annan dag när tiden finns. Finns ju så mycket annat roligt att göra än att städa.

Lite fina tulpaner gör att det blir en liten extra touch på städningen

En härlig långpromenad på det vackra Brunnhemsberget tillsammans med min lilla fyrbenta vän Charlie en bordercolliemix (bordercollie/terrier). Charlie kom till oss midsommaren 2013 då var han två år gammal och hade en vecka tidigare anlänt till Sverige från sitt ursprungsland Irland. Han är en s.k. rescuedog som egentligen skulle gått ett mer ödesdigert öde till möte om det inte hade varit för veterinären, som skulle gett honom den sista sprutan, inte vill släcka ljuset för en så trevlig individ som Charlie. <3 Istället hamnade han på Coolronan Rescuecenter och därifrån kom han via den ideella föreningen Friends forever till ett jourhem i Sverige. Vi hämtade honom osedd i Stockholm i jourhemmet och föll pladask och han fick samma kväll följa med oss hem. Ett beslut vi inte ångrat, världens underbaraste och goaste kille, om än något bortskämd :-) .

Charlie

Ikväll så kom då starten på projekt "Doni". Nu är det bara vi två och det är nu vår resa börjar. Blev ett litet kort pass på banan. Han är så himla trevlig och lyhörd. Står helt still när jag hoppar upp. Har bra egen motor och fungerande broms. Än så länge har vi bara skrittat runt, gjort lite framdelsvändningar runt koner och allt fungerar bara så himla bra. Nu gäller det att hålla sig kvar i det här flytet och skynda långsamt. Ibland är det svårt att njuta av de små stegen, man vill så gärna komma framåt och få resultat fort. Man jämför sig gärna med andra med hästar i samma ålder och ser hur långt de kommit i sin ridning och får smått panik att man själv står och stampar på ruta 1. Men nu har jag bestämt mig, det får ta den tid det tar, skynda långsamt är min filosofi, jag tror att det ger en mer hållbar relation mellan häst och ryttare. Så jag ska glädjas åt de små stegen och ta det i min takt.

Jag och Doni efter dagens "ridpass"

Livet går vidare - fast på var sitt håll

En underbar vecka, solen skiner och det börjar kännas som vår i luften, hästarna avbroddade och har börjat fälla sin vinterpäls. Det känns som att det äntligen börjar vända för mig nu. Igår blev min älskade lille Loki såld. Hittade en riktigt bra match till honom och känner mig trygg i att han kommer att få det kanon med sin nya ägarinna. Nio underbart roliga år fick vi ihop. Vi har varit på dagskurser där vi haft både med- och motgångar, roliga TREC-träffar och alla fantastiska långturer i skogen med stopp för fika är bara några av de roliga och minnesvärda stunder vi haft tillsammans. Men nu har vi kommit till vägskälet där vi säger farväl till varandra och går vidare i livet fast åt varsitt håll.

Underbare Loki - kommer att bli saknad 

Idag blev det en hästfri dag, eller ja, stallet fick jag fixa och givetvis lite mys i hagen, känns lite tomt utan Loki. I morgon börjar jag på nytt med mitt projekt "Doni". Nu blickar vi framåt och ser positivt på tillvaron, tror det kommer att gå bra det här. Vi får ta det i lugn takt och bygga upp självförtroendet så kommer det säkert att lösa sig. Har ju som tur är bra hjälp av min instruktör Emma Örtendahl, där Doni för övrigt ska gå på sommarbete hela sommaren så det bådar verkligen gott.

Jag och Doni första gången jag satt upp på honom efter
att han kommit hem till mig efter sin första vila efter inridningen

Positiva vindar

Just nu känns det som att det blåser positiva vindar. Är så stolt över mig själv, igår tog jag ut min älskade Doni i paddocken och satte mig upp på honom, utan någon som varken höll emot sadeln, höll i hästen eller huvud taget ens var med på banan. Det var bara vi, och vi skrittade runt ett varv och allt kändes bara så himla bra. 

Fina underbara Doni

Fick idag ett positivt besked, fått sommarbete för Doni hos Emma Örtendahl vilket innebär att jag kommer att få massor med hjälp och kommer utvecklas enormt under sommarsäsongen :-), kunde inte blivit bättre. På söndag kommer det en presumtiv köpare till Loki och provrider, min kompis ställer upp och rider med henne ut så slipper jag föra över några negativa energier till honom. Tror att han skulle få det så bra hos henne, hon vill ha en skogsmulle att bara lufsa ut i skogen med vilket skulle passa Loki perfekt, då slipper han banan som han verkligen hatar. Han behöver inte tölta som han också hatar. Ja det kan inte bli bättre, får hoppas de klickar och att han får ett nytt hem. 
Kan det vara så att det äntligen, äntligen blir lite positiva förändringar i mitt liv??? Jag hoppas det och håller tummarna för det, tycker faktiskt att jag är värd det, eller hoppas jag på för mycket!?

En selfi på mig och Doni 

Mitt projekt - på väg till målet

Doni från Ljunghem

Mitt första blogginlägg någonsin, känns lite skrämmande undrar om någon överhuvudtaget vill följa min blogg??? Fick inspiration av en annan bloggare som skrev om sin "ridrädsla" och jag fick då idén att detta även kanske kan hjälpa mig att komma vidare i mitt arbete med mitt nya projekt Doni från Ljunghem född 2010 e. Haleggur från Oskarslund (stavning?) och u. Docka från Ljunghem. Min idé med den här bloggen är väl egentligen inte att jag ska få en massa följare utan ett sätt för mig själv att skriva av mig mina tankar och funderingar.

Målet med min blogg är att jag ska komma vidare i min utbildning av min unghäst Doni så att han blir den härliga kompisen som jag vill ha både på kursen och skogsturen. För att komma dit måste jag ju våga rida min häst och det är mål nr 1. Att komma upp (har jag visserligen gjort) och rida honom obehindrat i både paddock och på uteritt. Kan ju nämna att jag åkt av ett par gånger då han blivit rädd och att jag nu känner mig väldigt spänd när det kommer till ridningen. I markarbetet fungerar allt jättebra.

Loki från Norrbacken

Har just nu ytterligare en häst Loki från Norrbacken som jag är i tagen att sälja då vi inte alls längre fungerar ihop, han har tidigare varit en riktigt härlig, trygg, skogsmulle som jag aldrig varit rädd att rida överhuvudtaget. Han har alltid gått fram överallt aldrig tvekat. Tyvärr har han inte tölten vilket jag vill ha, främsta anledningen till att jag säljer honom. Sedan har vi helt enkelt vuxit ifrån varandra. Allting blev värre i höstas då jag kom i en höstdepression och kände mig väldigt orkeslös och nedstämd och i samband med det valde jag att ställa av båda mina hästar för en lång vintervila, främst för min egen skull. Sedan dess har vi inte kommit igång igen, ingenting fungerar, känner mig värdelös som ryttare. Spänner mig och Loki blir ju givetvis spänd han också då han inte känner igen sin ryttare, bådar ju gott för visning av en "trygg skogsmulle". Får hoppas en kompis kan ställa upp att visa honom så att jag inte för över mina negativa energier till honom.
Vill ju att han blir såld så fort som möjligt till ett bra hem som ser hans goda egenskaper och inte ständigt är i kollisionskurs med honom vi är som två pluspoler skulle man väl kunna säga. Blir bara frustrerad och arg när jag rider honom, inte alls rättvist mot honom. Så nu håller jag tummarna för att jag hittar en ny bra eller bättre ägare än jag är. Då jag haft honom sedan han var bara några månader gammal så känns det tungt, jättetungt, men jag har inget annat val känner jag. Är inte rätt mot varken honom eller mig att kämpa vidare när allt känns hopplöst. Mitt första blogginlägg, kändes i alla fall skönt att skriva av sig lite. 

Nu är det först och främst till att lära sig hur den här sidan fungerar, jag är ju inte så "intelligent" när det gäller det tekniska i hur man bygger upp en bloggsida även om jag jobbar en hel del med det i mitt dagliga jobb. Så nu i början kommer jag att ställa frågor - som antagligen ingen kommer svara på då jag antagligen inte har några följare, men vem vet någon kanske droppar in på min sida också :-) .

Fråga 1: Hur får man en bild som ligger liksom längst upp på sidan och alltid är med oavsett blogginlägg??? Någon som förstod vad jag menar??