Bakslag

I veckan har det varit fantastiskt vårväder och man känner att livet är på väg tillbaka. Hela kroppen liksom sprudlar av liv, eller ja kanske inte riktigt så mycket men jag känner mig i alla fall mycket piggare nu än i vintras då allt bara var tungt och jobbigt. Har aldrig tidigare upplevt en depression men nu när jag börjar må bättre igen så inser jag att jag var rätt så nere hela hösten och vintern. Fruktansvärt trött, orkeslös, håglös och nedstämd, blev gråtfärdig för ingenting och tyckte livet var pest. Lovat mig själv att börjar jag känna så nästa höst igen så kommer jag söka hjälp, inte värt att gå och må så dåligt när det finns hjälp att få. Man måste bara inse vad det är som är fel, vilket jag inte gjorde i höstas men nu vet jag.

I morse när jag fodrade hästarna var det åter vitt på backen :-( , men de säger ju att lärkan ska frysa tre gånger innan det är vår och nu är det bara två kvar.

Har fortsatt med mina uppsittningar och små skrittpass i paddocken och det känns jättebra, han är verkligen en pärla min Doni. I påsk åker han till min tränare Emma Örtendahl i en månad för lite tillridning/igångsättning, sedan blir han kvar där under sommarsäsongen så nu känner jag att jag är på G, lyckas vi inte komma igång ordentligt under denna sommaren så får jag nog se mig som besegrad och sälja godingen till någon annan som klarar honom bättre och köpa något mer lämpligt till mig. Men än så länge har jag inte gett upp, jag tror faktiskt att jag fixar det.

I eftermiddag har vi varit ute på promenad jag och Charlie, blev riktigt gott väder till slut, solen tittade fram och den värmer verkligen nu, det känns att vi är på väg mot våren även om det med all säkerhet fortfarande kommer att komma bakslag.

En vy från våran gård i solnedgång