För jag har bara regn hos mig...

I söndags åkte jag ut till stallet igen för att longera, blåste halv storm men jag gjorde min läxa (den här gången sadlade jag på). Men idag kändes det inte riktigt rätt att hoppa upp och rida så det blev enbart longering, där skötte han sig dock bra. Känner att vi har en väldigt bra kontakt från marken och nu är det bara att ta med sig den känslan upp i sadeln, hmm lättare sagt än gjort.

Igår var det dags för ridlektion igen och som vanligt blåste det halv storm. Vi började med att longera Doni, gick jättebra och sedan hoppade jag upp och det gick också bra första 30 minuterna, sedan kom han på att den ena konan på volten var djävulens påfund och fullkomligt livsfarlig att passera (glömt att man passerat den typ 100 gånger innan), vägra med andra ord att gå förbi :-), blev lite studsig och jag lite spänd :-( . Men det är ju bara test från kära lilla Donis sida, han är smart och lite fräck gör allt för att se om han kan slippa ifrån. Tur att min instruktör var med och talade om för mig att han inte alls är rädd utan bara fräck. I början var jag lite feg men sedan blev jag faktiskt nästan lite förbannad på honom att han tramsa så, och då gick det faktiskt riktigt bra. Känner mig stolt över mig själv att jag vågade att gå på honom :-). 

Ni kanske tycker att jag är en riktig mes, och det kanske jag är, och kanske borde jag inte hålla på med hästar alls. Fick den kommentaren på fb en gång "förstår inte varför du håller på med hästar, du som alltid är rädd, bättre du säljer". Precis vad jag behövde höra, fick ju mitt självförtroende att bli ännu bättre än det redan är, nej mådde riktigt jäkla dåligt av den kommentaren, funderade allvarligt på att sälja och lägga ner mitt stora intresse. Som tur är gjorde jag inte det och som tur är har jag massor med underbara människor i min närhet som tror på mig och uppmuntrar mig och faktiskt till och med tror på mig och min älskade Doni. Är så tacksam mot dessa människor som ger mig så mycket. Vad vore mitt liv utan hästar, ingenting. Vad skulle jag göra då, det är ju genom hästarna som jag träffat så mycket trevliga människor och nya vänner, jag har inget överflöd av vänner sedan tidigare, har jag aldrig haft och skulle jag sluta med hästarna skulle jag ju förlora även dessa vänner, det skulle bli ett väldigt ensamt liv. Hästar förenar människor och hästar ger så himla mycket energi och det är precis vad jag behöver. 

Idag blev det ingen ridning och inte i morgon heller, det var planerat, och glad är jag för det när regnet står som spön i backen och det viner runt husknuten, nej usch för det här jäkla pissvädret. På torsdag är det ridlektion igen, ser jag fram emot :-).